Velarns hörna

Fajtas med en brutal verklighet. Om jag berättar hur jag känner kommer vi antagligen inte kunna vara kompisar längre. Å andra sidan vet jag inte vad X tycker, men det känns inte värt att riskera något då det är mycket annat som står på spel än bara just vår relation. Usch, allt kanske rasar. Jag skapar små scener i mitt huvud där jag berättar samma sak fast på olika sätt... men den ena scenen slutar värre än den andra. Alla har däremot samma slutscen... att han går därifrån. Är det självsäkerheten som vacklar lite? Antagligen.

Jag får väl nöja mig med att ha fått vara fysisk med honom vid ett antal tillfällen. Vem vet om det blir fler gånger i framtiden, man kan ju hålla tummarna. Hoppas väl i smyg att han läser detta och fattar vad jag menar... Kanske inte förresten. Eller jo, det skulle vara skönt om han visste... but then again, no. 

Problem. Dilemma. Jag velar. Tvekar. Vågar inte.
Jävla fegis.

EttPlusEtt

... och till slut kommer man fram till den punkten i livet då man inser att allt man egentligen vill ha är kärlek. Riktigt kärlek, på riktigt. Inte en fling, inte en flirt, inte ett one night stand eller tillfällig närhet... utan en långvarig, passionerad, ständig, stark kärlek. Ett band mellan två människor som aldrig kan brytas. Aldrig någonsin. Något sådant som man inser att man verkligen längtat efter i många år. Trygghet. Kärlek.

I alla fall ett tag.

Tills man kanske tröttnar

och vill rumla runt i singeldjungeln igen.

Självdestruktiv

Äre lugnt om jag kallar dig baby?  (Newkid - Baby?)

Ja, det är helt okej, så länge jag får vara med dig. Bara jag får vara nära dig. Prata med dig. Röra vid dig. Höra din röst. Känna din värme... och kyla.
Det är okej. Jag vill bara vara med dig.

Fast.

Gamla Big Brother-repriser, dåliga 90tals-filmer med C-skådisar i huvudrollerna, TV-shop på repeat och historialektioner på Kunskapskanalen. Sitter som en drönare och bara tittar... utan att egentligen veta vad det är som visas på skärmen framför mig.

Frågan kvarstår; Varför går jag inte och lägger mig för?!

Smart.

Jag måste ju vara totalt jävla dum i huvvet. Puckad. Pantad. Korkad och helt förvirrad. Bortom mina sinnens fulla bruk, så att säga.

Vem skulle ens vara intresserad av att läsa mitt klagande "öhöhööö jag vet inte om han tycker om mig buhuuu!"?! Har jag skapat ännu en Klagomur åt mig själv? Det var ju det det inte skulle bli!

Lägger upp den som webbplats på Facebook gör jag också... Och den här bloggen som jag skulle försöka hålla anonym!

NÄ! Nu börjar vi om,

Ctrl+alt+del

I form

Fått ett sånt sjukt sug efter att börja gymma. Jag vill komma i form! Jag vill att magrutorna ska synas igen. Ska fan skaffa gymkort - då kanske det händer nåt! Snart börjar ju dansen också, längtar som aldrig förr!

NU JÄVLAR!

Efter EffTolv

The Walk of Shame - alltid lika underbar.

Men det var en kul natt i alla fall!

!

Jag är så olik mig själv för två år sen.

En helt annan människa; hoppas att folk runt mig inser det också.

Läste igenom gamla blogginlägg och mejl och fattar först nu hur mycket jag krävde av omvärlden då.

Jag ber om ursäkt i efterhand för mitt forna jag.

Ångest

Har lite ångest för att börja jobba igen. Dels för att X inte kommer vara där... när han kommer tillbaka kommer jag bara vara "den som tjatat hela semestern". Lite av ångesten håller väl ihop med frustrationen över att jag jobbar heltid, men inte har heltidskontrakt och därmed inte får ut mer än ca 800kr/vecka när jag väl tar semester. Och lite ångest har jag bara för att jag vill göra nåt annat, egentligen. Jag är rädd för framtiden, för jag har ingen aning om hur jag vill forma den.

X, varför??

Träffar mitt i hjärtat; Detsamma

Vi är förlorare, jag och du
ingen av oss vågar tala ut
ingen av oss säger vad vi känner
står vi här, men vi är bara vänner
finns inga vinnare i lekar för två
inga vinnare, det é bara så
å om allting skulle falla imorrn så vill jag veta att du visste hur jag kände det då

Är det uppenbart för dig?
Det känns så uppenbart för mig!Är det uppenbart för dig?
För om det innebär att du och jag
aldrig mötte morgondan
så vill jag veta att du kände om känslorna var sanna
känner du detsamma, detsamma, detsamma som mig?
För om det innebär att du och jag
aldrig mötte morgondan
så vill jag veta att du kände om känslorna var sanna
känner du detsamma, detsamma, detsamma som mig?

Och du kan tolka det hur du vill
och vi kan fortsätta stå still
vi kan låtsas som ingenting,
men vi ljuger för oss själva nu
finns inga vinnare i lekar för två
inga vinnare det é bara så
å om allting skulle falla imorn så vill jag veta att du visste hur jag kände det då

Är det uppenbart för dig?
Det är så uppenbart för mig!
Är det uppenbart för dig?
För om det innebär att du och jag
aldrig mötte morgondan
så vill jag veta att du kände om känslorna var sanna
känner du detsamma, detsamma, detsamma som mig?
För om det innebär att du och jag
aldrig mötte morgondan
så vill jag veta att du kände om känslorna var sanna
känner du detsamma, detsamma, detsamma som mig?

(Känner du detsamma?)
ha, vill inte vänta mer
kan inte vänta mer
du känner samma som mig
vill inte vänta mer
kan inte vänta mer
du känner samma som mig

För om det innebär att du och jag
aldrig mötte morgondan
så vill jag veta att du kände om känslorna var sanna
känner du detsamma, detsamma, detsamma som mig?
För om det innebär att du och jag
aldrig mötte morgondan
så vill jag veta att du kände om känslorna var sanna
känner du detsamma, detsamma, detsamma som mig?

Känner du samma som mig, samma som mig
samma som mig, samma som mig... ?