Döende

Jag duger inte. Jag har bekräftelsebehov.
Känner mig ensam, ensammast i hela världen.
Jag lever inte, jag försöker bara överleva.

Min mamma har sagt att man inte får visa sig svag.
Man ska visa sig perfekt.

Svin

Du är ett svin
Du är mitt amfetamin
En drog, som när du låg och bara sög mig in
Jag fick ingen varning
Fick ingen chans
Och plötsligt är hela mitt liv ur balans
Du din skit
Kom aldrig mer hit
Snälla gör mig en tjänst, ta en pistol
Sätt den mot mitt huvud
Och sen trycker du till
För tråna hopplöst efter dig är det sista jag vill


Du är så kall
Men jag vill ha dig i alla fall
Jag längtar och väntar tills ljusen brunnit ut
Det är bara då som jag kan få mig ett skjut
Jag är desperat
Jag serverar dig min kropp på silverfat
Och trots att jag är den enda som får ut nånting av det
Så falnar inte känslan av att jag fortfarande vill ha dig

YES!

Ååh äntligen äntligen äntligen! SOM jag har längtat efter den känslan, det var ju ett halvår sen sist... Mm, skulle kunna knarka mitt eget örngott.
Den lukten gör mig svag...

Kort & gott, rätt & slätt, mina kära vänner: frustrationen är som bortblåst! Nu ska vi bara försöka se till att det inte går lika lång tid tills nästa visit. ;)

Jag kan inte ens stå...

Första versen ur Kent's låt Utan dina andetag krossar mitt hjärta varje gång jag hör den.

Jag vet att du sover,
Känner värmen från din hud.
Bara lukten gör mig svag,
Men jag vågar inte väcka dig nu.

Jag skulle ge dig
Allting du pekar på,
Men bara när du inte hör
Vågar jag säga så.

Det gör så ont. Varför kan han inte bara vilja ha mig?
Han skulle kunna få mig så lätt.

Ett rop på hjälp

Vill skrika från jordens högsta topp! Vill ropa så att alla hör! Vill bränna in det i allas ögon genom att skriva det på facebook! Vill banka in det i allas huvuden! Här är jag! Jag mår inge bra! Ta hand om mig, tyck synd om mig, älska mig! För jag orkar inte ta hand om mig själv längre...

Men det är oacceptabelt att skriva det på facebook så alla ser. Omöjligt och egoistiskt. Det finns ju andra som har problem - vem är du som tror du är så speciell med dina bekymmer? Socialt självmord.

En kram. En kyss. Beröring. Vad som helst. Jag behöver känna att jag faktiskt finns...
Kan någon hålla i mig, snälla... jag bara faller...

Hård utsida, skör insida

Skulle bara vilja känna att någon är stolt över mig. Höra någon faktiskt säga att den älskar mig. Att få höra att jag gjort något bra och inte alltid gör folk besvikna. Jag skulle vilja känna att det finns någon jag kan gå till om jag vill prata och veta att jag får tröst. Att jag kan känna mig trygg. När jag är ledsen nu vet jag inte vem jag ska vända mig till. De jag borde kunna luta mig tillbaka på står aldrig bakom mig i mina beslut. De bannar, förmanar, "I told you so" - de tröstar inte. Jag undrar om de ens vet hur... Jag spelar ut, jag gör mig tillgänglig, jag är självdestruktiv - och vem räddar mig? Ingen.

Vill känna trygghet. Stöd.

Och med någon, folk och människor menar jag i detta fallet mamma och pappa.

Eld

Mår bättre. Idag är jag bara förbannad. 


Jag är ingen rebellisk tonåring. Jag är vuxen. Jag kan inte allt, nej.


Men jag är vuxen och kräver att bli behandlad som en sådan.

Förstörd

Kommer gråta mig själv till sömns ikväll.

Jobbet går bra, men jag kommer inte kunna klara mig på den fasta månadslön jag kommer få fram över. Jag vill inte behöva byta jobb. Jag vill inte börja plugga. Jag kan inte flytta hem. Jag vet inte vart jag ska ta vägen.

Hur mycket det än betyder för mig att jag faktiskt har träffat en schysst kille så bryr det inte mamma ryggen. Hennes kommentar på detta var "mhm...".

Den schyssta killen som jag träffade har inte svarat på mitt sms.

Svinet som jag har träffat i ett år svarar inte heller på mina sms.

Jag har förlorat en av mina närmsta vänner till tidigare nämnda svin. Jag var närmre honom än många av mina tjejkompisar. Nu har svinet förstört vår vänskap, allt var lugnt tills de började hänga tillsammans.

Jag känner mig tjock. Jag vill träna. Jag vill spy. Jag känner mig äcklig och ful och oattraktiv. Jag vill springa tills benen inte orkar mer, skrika tills det inte finns någon luft kvar, skära bort allt som gör ont.

Jag vill dö. Jag kan inte andas.

Ett stort steg

Har gjort ett val. Har tagit ett beslut. Raderat, glömt bort, förträngt minnen och förvisat risker att påminnas.

Det finns ett stort problem kvar som jag aldrig kommer kunna undvika. Platsen vi träffas på flera gånger varje vecka. Jag får väl lov att försöka överleva då...

Jag ska lära mig att konsten att ignorera. Jag har ju den bästa läraren till hands...

Lär jag mig aldrig?

Jaha, vad ska vi göra åt dig då... Du vägrar ju lämna min redan väldigt upptagna hjärna ifred. Du har tagit över, krossat och lagat mitt hjärta för många gånger för att jag ska kunna hålla räkningen. När jag tror att jag har förlorat dig så tar du upp kontakten på nytt. När jag är på väg att lita på dig igen behandlar du mig som en dörrmatta... och jag märker ingenting förrän det är för sent. Där står jag, ännu en gång, med ett sargat psyke - hur ska jag någonsin kunna lita på någon kille igen? Du har förstört mig för all framtid, är du nöjd nu?

Something always brings me back to you,

it never takes to long

Set me free, leave me be,

I don't wanna fall another moment into your gravity

- Gravity, Sara Bareilles

Depp

Kan du bara försvinna från jordens yta, tack?

Skräp

- Vad gör vi åt honom?!? Han verkar ju fatta nada

- Vi slänger honom i papperskorgen
Och sen tömmer vi papperskorgen ut genom ett fönster på 70nde våningen
Och sen städar vi upp skräpet på gatan och slänger in i en sån där som bränner skräp
Och sen gråter jag för jag kommer sakna honom

Smärta

Det känns som att det brinner i mina ögon och jag önskar att jag inte hade läst det där... Fan, vad jag hatar dig! Eller nej, det gör jag inte...

Jag önskar bara att du kunde gilla mig lite mer än alla andra.

Otajming

Så jävla sämst, säger jag bara.
Ett stort jävla skämt.

När mr. X äntligen hör av sig är jag sjuk...

O-fucking-tajming kallas det.

.

Off

Mina föräldrar tycker inte om mitt sätt att leva livet. "Det är lite mycket sprit..."

Get the fuck out - of my life - then?!

Enough said

Päronproblem

Hur bestämmer man när det är dags att bryta bandet med någon man stått nära hela livet? Hur vet man när man verkligen fått nog? Hur länge ska man tillåta sig själv att känna att man alltid mår lite sämre när man umgåtts med denne? Hur länge ska man låta en person - som misstycker om ens livsstil - påverka en?

Hur vet man när det faktiskt är dags att bryta upp med en förälder?

Till mr. X och mr. Y

Jag tror att jag tycker om er lite för mycket för mitt eget bästa. Och på två helt olika sätt. Ni gör mig så jävla förvirrad. Nu när jag lever med vetskapen att ni vid ETT tillfälle har pratat om mig tror jag att ni varje gång ni träffas pratar om mig och smider planer. Ni har ju lite gemensamt; intressen, hobbys, jobbet... Och mig.

Jag mår dåligt, det är svårt att andas, känns som en tyngd över bröstet och tårar bränner bakom ögonlocken. Det gör ont i hjärtat.

Jag skulle bara vilja dela ut två feta käftsmällar.

#

Jag är dum i huvvet och du är bara sämst.

Han har gett upp mig, han vill inte ha mig längre. Och det känns skit rent ut sagt. Nu måste jag ju gå igenom den där jobbiga hej-jag-känner-inte-dig-men-vill-du-ligga-?-fasen igen och det känner jag inte riktigt att jag orkar med. Jag är full, fortfarande, ja. Och antagligen smsade jag X inatt igen bara för att han inte hörde av sig senast han sa att han skulle höra av sig *kollar mobilen*... Japp, jag smsade honom.

Tänk vad jag är lättfotad och förutsägbar ibland.

Cockhead

Era små kukhuvven, kan ni sluta umgås och prata om mig?! Kan ni sluta hänga ihop i vått och torrt - ni är fan som ett enda stort jävla kukhuvve tillsammans! Jag får PSYKBRYT på er! Och jag kan inte sova pga er...

Utseende

Jag vill se ut som den här tjejen. Varför kan jag inte se ut som den här tjejen?...
Bilder från Nelly.se

 

Fr?ga

Varför finns det folk som säger en sak, men menar en annan?
Varför gör folk planer med en som de inte har någon avsikt att fullfölja?
Varför lär sig inte folk att läsa tankar?

Syrak

Död åt horjävlarna, säger jag!

Konfys

Åh, jag blir så frustrerad! Det går verkligen inte att förstå sig på människor ibland. Speciellt killar. De beter sig som puckon!

Drastisk

Sjukt. Fick världens sug efter att gå in i badrummet med min stora röda sax och bara klippa av håret! Inte axellångt, inte page - kortare. Riktigt kort.
Riktigt freaking kort!

Men sen tänkte jag efter och kom på hur förbannad jag skulle bli på mig själv om jag skulle göra det och hur ledsen och deppig och tom jag skulle känna mig... och ändrade mig.

Däremot går tankarna nu mot lugg-hållet. En riktig fringe.
Och rött ska det bli.

Impetigo

Härligt, det kanske är det här som väntar mig... svinkoppor. Jag vill inte jag vill inte jag vill inte!!!!

Klicka för att förstora. VARNING! Äcklig bild.

Sömnbrist

Alltid lika kul att få sova två och en halv timme och sen jobba i elva. Underbart.

Kul också att anledningen till att man inte kan sova är bland de första man möter när man kommer till jobbet.

Tvingas ta tag i det här och bearbeta det snarast, det tär på mig...

Die Facebook Die

Ibland hatar jag verkligen Facebook. Vissa människor älskar verkligen att skriva på andra människors väggar (istället för att använda privata meddelanden och chatten) och sen kan hela diskussioner utspela sig mitt framför ögonen på en. Jag blir svartsjuk... Jag har egentligen ingen anledning alls att bli svartsjuk, personerna som är inblandade får ju prata med varandra hur mycket de vill - de är båda fria, så att säga... men det är jobbigt i alla fall att känna så här. Jag vill ju att en av dem ska skriva sånt till mig och inte till någon annan.

Varför kan han... personen (!) inte skriva så till mig för? *sad face*

Velarns hörna

Fajtas med en brutal verklighet. Om jag berättar hur jag känner kommer vi antagligen inte kunna vara kompisar längre. Å andra sidan vet jag inte vad X tycker, men det känns inte värt att riskera något då det är mycket annat som står på spel än bara just vår relation. Usch, allt kanske rasar. Jag skapar små scener i mitt huvud där jag berättar samma sak fast på olika sätt... men den ena scenen slutar värre än den andra. Alla har däremot samma slutscen... att han går därifrån. Är det självsäkerheten som vacklar lite? Antagligen.

Jag får väl nöja mig med att ha fått vara fysisk med honom vid ett antal tillfällen. Vem vet om det blir fler gånger i framtiden, man kan ju hålla tummarna. Hoppas väl i smyg att han läser detta och fattar vad jag menar... Kanske inte förresten. Eller jo, det skulle vara skönt om han visste... but then again, no. 

Problem. Dilemma. Jag velar. Tvekar. Vågar inte.
Jävla fegis.

EttPlusEtt

... och till slut kommer man fram till den punkten i livet då man inser att allt man egentligen vill ha är kärlek. Riktigt kärlek, på riktigt. Inte en fling, inte en flirt, inte ett one night stand eller tillfällig närhet... utan en långvarig, passionerad, ständig, stark kärlek. Ett band mellan två människor som aldrig kan brytas. Aldrig någonsin. Något sådant som man inser att man verkligen längtat efter i många år. Trygghet. Kärlek.

I alla fall ett tag.

Tills man kanske tröttnar

och vill rumla runt i singeldjungeln igen.

Självdestruktiv

Äre lugnt om jag kallar dig baby?  (Newkid - Baby?)

Ja, det är helt okej, så länge jag får vara med dig. Bara jag får vara nära dig. Prata med dig. Röra vid dig. Höra din röst. Känna din värme... och kyla.
Det är okej. Jag vill bara vara med dig.

Fast.

Gamla Big Brother-repriser, dåliga 90tals-filmer med C-skådisar i huvudrollerna, TV-shop på repeat och historialektioner på Kunskapskanalen. Sitter som en drönare och bara tittar... utan att egentligen veta vad det är som visas på skärmen framför mig.

Frågan kvarstår; Varför går jag inte och lägger mig för?!

Smart.

Jag måste ju vara totalt jävla dum i huvvet. Puckad. Pantad. Korkad och helt förvirrad. Bortom mina sinnens fulla bruk, så att säga.

Vem skulle ens vara intresserad av att läsa mitt klagande "öhöhööö jag vet inte om han tycker om mig buhuuu!"?! Har jag skapat ännu en Klagomur åt mig själv? Det var ju det det inte skulle bli!

Lägger upp den som webbplats på Facebook gör jag också... Och den här bloggen som jag skulle försöka hålla anonym!

NÄ! Nu börjar vi om,

Ctrl+alt+del

I form

Fått ett sånt sjukt sug efter att börja gymma. Jag vill komma i form! Jag vill att magrutorna ska synas igen. Ska fan skaffa gymkort - då kanske det händer nåt! Snart börjar ju dansen också, längtar som aldrig förr!

NU JÄVLAR!

Efter EffTolv

The Walk of Shame - alltid lika underbar.

Men det var en kul natt i alla fall!

!

Jag är så olik mig själv för två år sen.

En helt annan människa; hoppas att folk runt mig inser det också.

Läste igenom gamla blogginlägg och mejl och fattar först nu hur mycket jag krävde av omvärlden då.

Jag ber om ursäkt i efterhand för mitt forna jag.

Ångest

Har lite ångest för att börja jobba igen. Dels för att X inte kommer vara där... när han kommer tillbaka kommer jag bara vara "den som tjatat hela semestern". Lite av ångesten håller väl ihop med frustrationen över att jag jobbar heltid, men inte har heltidskontrakt och därmed inte får ut mer än ca 800kr/vecka när jag väl tar semester. Och lite ångest har jag bara för att jag vill göra nåt annat, egentligen. Jag är rädd för framtiden, för jag har ingen aning om hur jag vill forma den.

X, varför??

Träffar mitt i hjärtat; Detsamma

Vi är förlorare, jag och du
ingen av oss vågar tala ut
ingen av oss säger vad vi känner
står vi här, men vi är bara vänner
finns inga vinnare i lekar för två
inga vinnare, det é bara så
å om allting skulle falla imorrn så vill jag veta att du visste hur jag kände det då

Är det uppenbart för dig?
Det känns så uppenbart för mig!Är det uppenbart för dig?
För om det innebär att du och jag
aldrig mötte morgondan
så vill jag veta att du kände om känslorna var sanna
känner du detsamma, detsamma, detsamma som mig?
För om det innebär att du och jag
aldrig mötte morgondan
så vill jag veta att du kände om känslorna var sanna
känner du detsamma, detsamma, detsamma som mig?

Och du kan tolka det hur du vill
och vi kan fortsätta stå still
vi kan låtsas som ingenting,
men vi ljuger för oss själva nu
finns inga vinnare i lekar för två
inga vinnare det é bara så
å om allting skulle falla imorn så vill jag veta att du visste hur jag kände det då

Är det uppenbart för dig?
Det är så uppenbart för mig!
Är det uppenbart för dig?
För om det innebär att du och jag
aldrig mötte morgondan
så vill jag veta att du kände om känslorna var sanna
känner du detsamma, detsamma, detsamma som mig?
För om det innebär att du och jag
aldrig mötte morgondan
så vill jag veta att du kände om känslorna var sanna
känner du detsamma, detsamma, detsamma som mig?

(Känner du detsamma?)
ha, vill inte vänta mer
kan inte vänta mer
du känner samma som mig
vill inte vänta mer
kan inte vänta mer
du känner samma som mig

För om det innebär att du och jag
aldrig mötte morgondan
så vill jag veta att du kände om känslorna var sanna
känner du detsamma, detsamma, detsamma som mig?
För om det innebär att du och jag
aldrig mötte morgondan
så vill jag veta att du kände om känslorna var sanna
känner du detsamma, detsamma, detsamma som mig?

Känner du samma som mig, samma som mig
samma som mig, samma som mig... ?

Tanke från Stureplan

Såg en tjej på stan. Hon hade killar hängandes i hasorna och gick rakt igenom spärrarna in på ett Stureplansställe. Jag vill också vara så snygg.
Jag vill vara så snygg att jag kan manipulera alla runt omkring mig.
Livet skulle vara så mycket lättare då. Inte lika spännande då då, men mer... mer förutsägbart.
Vilket ju är... bra? Kul?... Intressant...

Um...

Jag vill vara så snygg att jag kan manipulera alla runt omkring mig lagom snygg.
Tack.

Suck

Mm, det har gått lite för lång tid sen jag hade någon som höll om mig.

Har bett X ett antal gånger, men han verkar inte så på.
Vill inte tjata, men han kan ju säga till om han vill lägga ner hela grejen.
Tycker man.
Bara en tanke sådär.

Sugen

Damn, jag behöver verkligen en pojkvän...

Antingen det, eller en dildo.

Perfekt

Jag får aldrig vara deppig, arg eller kräva "för mycket" uppmärksamhet när vi har gäster eller åker bort. Mamma säger att jag beter mig som ett barn då. Allt ska vara undanstädat, det ska se ut som ett visningshus hemma hos dem (en anledning till att jag flyttade hemifrån), och alla ska bete sig och uppföra sig som om vi var familjen Perfekt och ingenting är någonsin fel med oss. Håret ska ligga perfekt, kläderna sitta perfekt. Min mormor kommenterade en gång att jag hade dålig hy. Jag hatar att leva perfekt, och man måste få kräva lite uppmärksamhet när man annars bor helt själv och inte träffar så mycket folk i veckorna. Bakom fasaden har vi så mycket problem i alla fall. Är det skämmigt att visa att man är lite ledsen, undrar jag?

Jag är inte perfekt och tänker aldrig sträva efter att vara det heller.

I sista minuten

Vad ledsen jag blir när folk ställer in planer.

Man har gått och väntat och längtat och sen... blir det inget av. En utekväll förvandlas plötsligt till filmkväll eller tvärtom, en sista-minuten-resa blir inte av, en annan kommer på att de har något helt annat de ska göra... en timme innan nämnda aktivitet ska ske. Man känner sig besviken och sårad och ändå planerar man mer och mer och det blir inte av. Att man aldrig lär sig. Jag brukar säga att jag är spontan, men jag gillar ändå att styra upp det lite. Om jag skulle fråga "Hänger du med till Cypern imorgon?" skulle ju nästan ingen våga haka på... eller?

Det råkar inte finnas någon därute som vill hänga med på en sista-minuten-resa, en vecka i slutet av Juli?

Prioriterad

Ibland känns det lite ensamt.

Jag skulle kunna förklara det såhär: folk bryr sig inte om mig. Men det skulle inte vara helt sant. Såklart vet jag att ni som känner mig bryr er, men på något sätt känner jag mig inte prioriterad av någon. Det är alltid jag som får höra av mig om jag vill dra ut nånstans eller göra nåt. Känns som att det väldigt sällan är någon som tänker "Åh, vi ringer X, hon vill säkert hänga med!!". Är jag inte rolig att vara med? Tillför jag ingenting till umgänget? Jag ger med hela handen och får ett lillfinger tillbaka. Ja, precis så känns det. Någon gång skulle det vara kul att - för ovanlighetens skull - bli uppringd, istället för att vara den som ringer.

Kärlek

Har tänkt lite. Jag kanske inte kan bli kär. Eller så hittar jag bara helt fel killar. Hela. Tiden. Killar som jag vill bli ihop med gillar inte mig tillbaka och killar som jag bara vill vara kompis med blir kära i mig. Har aldrig förstått hur det går ihop. Brutal verklighet. Jag vill bara hitta någon som förstår mig, som gillar mig och som jag gillar tillbaka (såklart) och hittills... har INGEN ens varit i närheten.

Varför måste livet vara så komplicerat?

Psykisk ohälsa

Mina föräldrar blir inte oroliga, de blir förbannade.

Jag fick precis en smärre stressattack. Jag har druckit ett glas vin idag, runt klockan fem, och jag ville åka hem nu, men mamma tyckte inte det var okej. Jag ska jobba från halv tio imorgon så jag ville verkligen bara hem, istället för att sova här och stressa ihjäl mig på morgonen. Jag började hyperventilera och pappa sa till mig att sluta stressa och jag sa "tror du det är lätt för mig att sluta stressa bara för att du säger att jag ska göra det?!" varpå han kontrade med "det du håller på med nu är bara larv, --!" och jag börjar gråta och mamma säger "men --! Lägg av nu!". Jag har fortfarande inte lugnat ner mig. Men jag måste härifrån. Ikväll.

Hjärnmonster

Vill bli smalare. Träna mer. Äta mindre och bättre.

Jag har aldrig gillat min mage. Hur mycket jag än tränar sitter alltid bukfettet kvar. Det går inte att punktförbränna, det vet jag, men vad är det för fel när det enda som inte försvinner är magen? Ska köpa gymkort... Eller kontakta en klinik för skönhetsingrepp... Alternativt skaffa mig en psykolog.

Satan i gatan

Du får passa dig som satan
Nej, jag glömmer aldrig bort vad du gjort

Empati

Idag hamnade jag i en situation där jag var superstressad, frustrerad och allt kändes skit. Jag började gråta, jag kunde inte hålla det inne längre. Jag bara hyperventilerade och tårarna rann nerför kinderna. Personen som var med mig när detta hände började skrika åt mig att jag fick ta och lugna ner mig och lägga av med tramset. Är det så man pratar med någon som är helt uppskruvad och knappt kan andas?

Allt jag ber om är lite empati.
Är det för mycket begärt?

Avis

Jag har några kompisar som har en bokblogg tillsammans. Och jag är avis. Inte avis på just bloggen, men att de gör nåt tillsammans... Och att jag inte är med. Jag är inte en sån som direkt gillar att läsa, så jag har ingenting på en bokblogg att göra, men ändå känns det som att jag vill vara med!!

Någon som vill skaffa en (t.ex.) klagomursblogg med mig? :)

Nöjd?

Jag är rädd för att nöja mig med saker, att inte sträva efter det bästa. Känner ni igen er?

Jag vill inte ha Mr. Helt Okej om jag kan få Mr. Helt Underbarfantastiskperfekt! Jag vill inte ha "Hej, jag är hyfsat duktig på fotboll" när det finns "Hej, jag sjunger, dansar och spelar fem olika instrument"! Och jag kan ärligt säga att jag tar hellre en "RAWR! Jag vill ha dig nu på en gång!" än en "Älskling, du är så fin". Men jag vill inte vara ensam.

Förstår ni vart jag försöker komma? Jag vet inte vilket som väger mest.
Rädslan för att bli lämnad ensam - Rädslan för att nöja mig med näst bäst

Förtjänar inte jag det bästa? Förtjänar inte alla det bästa?

Känslan av att bara nöja sig... jag skulle inte kunna leva med mig själv.

Mr. X

Jag känner en kille som jag gillar.

Problemet är att jag inte vet vad han känner. Och jag vågar inte säga att jag gillar honom... för vi träffas nästan varje dag. På jobbet. Och om det händer nåt mellan oss som sen tar slut kan det blir jättejobbigt och jag gillar verkligen mitt jobb etc. etc. Vad fan gör man?? Vi är kompisar. Typ. Och det har hänt lite grejer mellan oss, menneeh... Jah. Där tar det slut. Så fort jag skickar ett sms som indikerar att jag vill vara mer än kompisar typ "Jag saknar dig" så svarar han inte. Är jag dum i huvvet om jag säger att jag inte fattar vad han menar? Om han inte vill nåt kan han väl säga det??? Jag skulle inte ta illa upp, just nu vill jag hellre ha ett brutalt ärligt svar än att gå runt och förgäves försöka fatta vad snubben menar med dessa "signaler". Blir galen!