Vad ledsen jag blir när folk ställer in planer.
Man har gått och väntat och längtat och sen... blir det inget av. En utekväll förvandlas plötsligt till filmkväll eller tvärtom, en sista-minuten-resa blir inte av, en annan kommer på att de har något helt annat de ska göra... en timme innan nämnda aktivitet ska ske. Man känner sig besviken och sårad och ändå planerar man mer och mer och det blir inte av. Att man aldrig lär sig. Jag brukar säga att jag är spontan, men jag gillar ändå att styra upp det lite. Om jag skulle fråga "Hänger du med till Cypern imorgon?" skulle ju nästan ingen våga haka på... eller?
Det råkar inte finnas någon därute som vill hänga med på en sista-minuten-resa, en vecka i slutet av Juli?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar