Perfekt

Jag får aldrig vara deppig, arg eller kräva "för mycket" uppmärksamhet när vi har gäster eller åker bort. Mamma säger att jag beter mig som ett barn då. Allt ska vara undanstädat, det ska se ut som ett visningshus hemma hos dem (en anledning till att jag flyttade hemifrån), och alla ska bete sig och uppföra sig som om vi var familjen Perfekt och ingenting är någonsin fel med oss. Håret ska ligga perfekt, kläderna sitta perfekt. Min mormor kommenterade en gång att jag hade dålig hy. Jag hatar att leva perfekt, och man måste få kräva lite uppmärksamhet när man annars bor helt själv och inte träffar så mycket folk i veckorna. Bakom fasaden har vi så mycket problem i alla fall. Är det skämmigt att visa att man är lite ledsen, undrar jag?

Jag är inte perfekt och tänker aldrig sträva efter att vara det heller.