Ibland känns det lite ensamt.
Jag skulle kunna förklara det såhär: folk bryr sig inte om mig. Men det skulle inte vara helt sant. Såklart vet jag att ni som känner mig bryr er, men på något sätt känner jag mig inte prioriterad av någon. Det är alltid jag som får höra av mig om jag vill dra ut nånstans eller göra nåt. Känns som att det väldigt sällan är någon som tänker "Åh, vi ringer X, hon vill säkert hänga med!!". Är jag inte rolig att vara med? Tillför jag ingenting till umgänget? Jag ger med hela handen och får ett lillfinger tillbaka. Ja, precis så känns det. Någon gång skulle det vara kul att - för ovanlighetens skull - bli uppringd, istället för att vara den som ringer.
Jag skulle kunna förklara det såhär: folk bryr sig inte om mig. Men det skulle inte vara helt sant. Såklart vet jag att ni som känner mig bryr er, men på något sätt känner jag mig inte prioriterad av någon. Det är alltid jag som får höra av mig om jag vill dra ut nånstans eller göra nåt. Känns som att det väldigt sällan är någon som tänker "Åh, vi ringer X, hon vill säkert hänga med!!". Är jag inte rolig att vara med? Tillför jag ingenting till umgänget? Jag ger med hela handen och får ett lillfinger tillbaka. Ja, precis så känns det. Någon gång skulle det vara kul att - för ovanlighetens skull - bli uppringd, istället för att vara den som ringer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar