Skulle bara vilja känna att någon är stolt över mig. Höra någon faktiskt säga att den älskar mig. Att få höra att jag gjort något bra och inte alltid gör folk besvikna. Jag skulle vilja känna att det finns någon jag kan gå till om jag vill prata och veta att jag får tröst. Att jag kan känna mig trygg. När jag är ledsen nu vet jag inte vem jag ska vända mig till. De jag borde kunna luta mig tillbaka på står aldrig bakom mig i mina beslut. De bannar, förmanar, "I told you so" - de tröstar inte. Jag undrar om de ens vet hur... Jag spelar ut, jag gör mig tillgänglig, jag är självdestruktiv - och vem räddar mig? Ingen.
Vill känna trygghet. Stöd.
Och med någon, folk och människor menar jag i detta fallet mamma och pappa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar