Empati

Idag hamnade jag i en situation där jag var superstressad, frustrerad och allt kändes skit. Jag började gråta, jag kunde inte hålla det inne längre. Jag bara hyperventilerade och tårarna rann nerför kinderna. Personen som var med mig när detta hände började skrika åt mig att jag fick ta och lugna ner mig och lägga av med tramset. Är det så man pratar med någon som är helt uppskruvad och knappt kan andas?

Allt jag ber om är lite empati.
Är det för mycket begärt?