Fajtas med en brutal verklighet. Om jag berättar hur jag känner kommer vi antagligen inte kunna vara kompisar längre. Å andra sidan vet jag inte vad X tycker, men det känns inte värt att riskera något då det är mycket annat som står på spel än bara just vår relation. Usch, allt kanske rasar. Jag skapar små scener i mitt huvud där jag berättar samma sak fast på olika sätt... men den ena scenen slutar värre än den andra. Alla har däremot samma slutscen... att han går därifrån. Är det självsäkerheten som vacklar lite? Antagligen.
Jag får väl nöja mig med att ha fått vara fysisk med honom vid ett antal tillfällen. Vem vet om det blir fler gånger i framtiden, man kan ju hålla tummarna. Hoppas väl i smyg att han läser detta och fattar vad jag menar... Kanske inte förresten. Eller jo, det skulle vara skönt om han visste... but then again, no.
Problem. Dilemma. Jag velar. Tvekar. Vågar inte.
Jävla fegis.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar