Fr?ga

Varför finns det folk som säger en sak, men menar en annan?
Varför gör folk planer med en som de inte har någon avsikt att fullfölja?
Varför lär sig inte folk att läsa tankar?

Syrak

Död åt horjävlarna, säger jag!

Konfys

Åh, jag blir så frustrerad! Det går verkligen inte att förstå sig på människor ibland. Speciellt killar. De beter sig som puckon!

Drastisk

Sjukt. Fick världens sug efter att gå in i badrummet med min stora röda sax och bara klippa av håret! Inte axellångt, inte page - kortare. Riktigt kort.
Riktigt freaking kort!

Men sen tänkte jag efter och kom på hur förbannad jag skulle bli på mig själv om jag skulle göra det och hur ledsen och deppig och tom jag skulle känna mig... och ändrade mig.

Däremot går tankarna nu mot lugg-hållet. En riktig fringe.
Och rött ska det bli.

Impetigo

Härligt, det kanske är det här som väntar mig... svinkoppor. Jag vill inte jag vill inte jag vill inte!!!!

Klicka för att förstora. VARNING! Äcklig bild.

Sömnbrist

Alltid lika kul att få sova två och en halv timme och sen jobba i elva. Underbart.

Kul också att anledningen till att man inte kan sova är bland de första man möter när man kommer till jobbet.

Tvingas ta tag i det här och bearbeta det snarast, det tär på mig...

Die Facebook Die

Ibland hatar jag verkligen Facebook. Vissa människor älskar verkligen att skriva på andra människors väggar (istället för att använda privata meddelanden och chatten) och sen kan hela diskussioner utspela sig mitt framför ögonen på en. Jag blir svartsjuk... Jag har egentligen ingen anledning alls att bli svartsjuk, personerna som är inblandade får ju prata med varandra hur mycket de vill - de är båda fria, så att säga... men det är jobbigt i alla fall att känna så här. Jag vill ju att en av dem ska skriva sånt till mig och inte till någon annan.

Varför kan han... personen (!) inte skriva så till mig för? *sad face*

Velarns hörna

Fajtas med en brutal verklighet. Om jag berättar hur jag känner kommer vi antagligen inte kunna vara kompisar längre. Å andra sidan vet jag inte vad X tycker, men det känns inte värt att riskera något då det är mycket annat som står på spel än bara just vår relation. Usch, allt kanske rasar. Jag skapar små scener i mitt huvud där jag berättar samma sak fast på olika sätt... men den ena scenen slutar värre än den andra. Alla har däremot samma slutscen... att han går därifrån. Är det självsäkerheten som vacklar lite? Antagligen.

Jag får väl nöja mig med att ha fått vara fysisk med honom vid ett antal tillfällen. Vem vet om det blir fler gånger i framtiden, man kan ju hålla tummarna. Hoppas väl i smyg att han läser detta och fattar vad jag menar... Kanske inte förresten. Eller jo, det skulle vara skönt om han visste... but then again, no. 

Problem. Dilemma. Jag velar. Tvekar. Vågar inte.
Jävla fegis.

EttPlusEtt

... och till slut kommer man fram till den punkten i livet då man inser att allt man egentligen vill ha är kärlek. Riktigt kärlek, på riktigt. Inte en fling, inte en flirt, inte ett one night stand eller tillfällig närhet... utan en långvarig, passionerad, ständig, stark kärlek. Ett band mellan två människor som aldrig kan brytas. Aldrig någonsin. Något sådant som man inser att man verkligen längtat efter i många år. Trygghet. Kärlek.

I alla fall ett tag.

Tills man kanske tröttnar

och vill rumla runt i singeldjungeln igen.

Självdestruktiv

Äre lugnt om jag kallar dig baby?  (Newkid - Baby?)

Ja, det är helt okej, så länge jag får vara med dig. Bara jag får vara nära dig. Prata med dig. Röra vid dig. Höra din röst. Känna din värme... och kyla.
Det är okej. Jag vill bara vara med dig.