Förstörd

Kommer gråta mig själv till sömns ikväll.

Jobbet går bra, men jag kommer inte kunna klara mig på den fasta månadslön jag kommer få fram över. Jag vill inte behöva byta jobb. Jag vill inte börja plugga. Jag kan inte flytta hem. Jag vet inte vart jag ska ta vägen.

Hur mycket det än betyder för mig att jag faktiskt har träffat en schysst kille så bryr det inte mamma ryggen. Hennes kommentar på detta var "mhm...".

Den schyssta killen som jag träffade har inte svarat på mitt sms.

Svinet som jag har träffat i ett år svarar inte heller på mina sms.

Jag har förlorat en av mina närmsta vänner till tidigare nämnda svin. Jag var närmre honom än många av mina tjejkompisar. Nu har svinet förstört vår vänskap, allt var lugnt tills de började hänga tillsammans.

Jag känner mig tjock. Jag vill träna. Jag vill spy. Jag känner mig äcklig och ful och oattraktiv. Jag vill springa tills benen inte orkar mer, skrika tills det inte finns någon luft kvar, skära bort allt som gör ont.

Jag vill dö. Jag kan inte andas.